Ångesten hade börjat lägga sig som en våt filt nu när det bara är två ynka, men fullsatta föreställningar kvar av den bästa revyn i Katrineholms världshistoria gått av stapeln. Det är verkligen fantastiskt att få medverka i något som folk tycker är bra. Men som sagt. Bara två föreställningar kvar. Har verkligen plöjt ner åtskilliga timmar på träning och nu blir det liksom tomt ett tag. Riktigt tomt. Vad ska jag göra nu på kvällarna tänkte jag. Träna javisst men det tar ju ine så mycket tid och att mest bli en följetångsbitare av diverse serier är ju in´te det mest kreativa man kan göra direkt. Men…

Jag har fått ett jobb! Jo jag har ett jobb men kommer att resten av året bege mig till Stockholm för att springa vilse på huvudkontoret. Jag vet att jag ska vara på nionde våningen så rätt stort är det ju liksom…så istället för tv kommer jag att sitta på tåget tidiga mornar och lite senare på eftermiddagen. Barnen då? Jo de är duktiga barn som klarar sig mer och mer själva om mamman ser till att förutsättningarna är de bästa och vårt nyckel ord blir rutiner och struktur. Dessutom omges de av mormor och morfar och andra som kan hjälpa till om det strular. Och som sagt, det är inte för tid och evighet som jag kommer att slå ner rumpan på tåget för att bege mig till regelkansliet. Jag ska vara handläggare för juristerna på regelkansliet. Lattjo va? Jag vet det låter ju riktigt torrt men jag tror att det kan bli rikitgt roligt.

Och det medför en positiv ketchupeffekt! Jag får en dos storsdagsliv, en dos Sara och Dzenanasamvaro och får träffa lite nytt folk… lovely!

Nu ska jag snart äta lunch och ladda för näst sista föreställningen av ”Så himla mycket bättre”