Självklart säger jag! För vem har inte varit på fest som var lagom trevlig, inte alls kul utan rätt långtråkig och man undrar om man inte hade haft det roligare med sina fårskinnstoflor framför något trist tvprogram. Så visst kan livet vara en fest. eller grå och svart Bergmanfilm med för den delen. Och nu börjar en period när man ska pynta och piffa vilket inte är så himla lätt när man dag för dag ska plocka ihop sitt pick och pack för en flytt och man inte ens orkar titta på dammsugaren som gnyr i sin vrå? Den här festen som jag befinner mig i är en sån här fest med en massa måsten. Ni vet, sånna som innehåller för mycket lekar och prata med en person du inte känner. När det inte alls är avslappnat och spontant utan stelt och uppstyrt. Så jag är så sjukt glad över att mina barn kommer och ser till att livet måste gå sin stilla gång mellan kartongerna, att få dansa och till och med sjunga ( i år ska ALLA ha mick i ensembeln, morr och suck).

Jag vet att det kommer att kännas bättre i början på december när jag kommit i ordning (You wish, har ju knappt kommit i ordning efter förra flytten för tre år sedan..) men jag inbillar mig att när glöggen kokar över på spisen, mandeln är bränd och risgrynsgröten är fisljummen, då kommer jag att njuta av tillvaron i mitt liv…Rock on liksom….