I vanliga fall bloggar jag men just nu är jag grymt trött på att göra det. Det går i vågor. Att skriva en krönika då? Självklart, om jag har något bra att komma med!

Okej. En presentation är väl på sin plats såhär första gången. Hej allihop!

Okej. Det är jul alldeles snart. Det har framgått. Med all tänkbar tydlighet. Jag tog det på shoppinghysterin, medmänniskornas tappade omdöme och det tomma bankkontot.

Nu ni, succéläsare, ska här utredas! Älgjakten är igång. Karlarna har något vått i blicken – och deras fruar något irriterat. Här hemma råder ständig diskussion. Min karl förstår inte hur man kan ha shopping som ett intresse och jag förstår inte vitsen med att sitta ensam på en stubbe och glo. Förra året fick jag möjlighet att ta reda på vilket av dessa två intressen som är det ultimata. Ena dagen följde jag med på älgjakt och dagen därpå åkte jag och shoppade med min syster. Här följer en väldigt objektiv utvärdering.

”MAT? Solen skiner ju för helvete, ta en macka!” Så låter en semestrande soljunkie. Så låter jag.

Vår förra segelbåt hade en toalett, men ingen septictank, vilket innebar en viss begränsning i valet av möjliga öar att lägga till vid.

Okej, 1992 var jag 15 år gammal, skulle bli försvarsadvokat med stilettklackar och aldrig föda barn.

Nu är vi där igen. Våren. Gymmen är knökfulla, har jag läst, och varenda blaska är tapetserad med GI, viktklubbar och kändisdieter. Vi. Måste. Bli. Smala. Till. Sommaren.

Jag gjorde det! Jag slutade jobba och började på högskolan. Läser till lärare, på distans. De som känner mig delar förmodligen upp sig i två läger just nu. Ena halvan kissar på sig av skratt och andra halvan, de med barn i skolåldern, får skrämselhicka.

Nu kan man läsa om ”24-timmarsbarnen”. Barnen som av SMS, MSN, fritidsintressen, läxor, och krav från kompisar, skola och föräldrar upplever samma stress som vi vuxna. Tonåringar och allt fler yngre barn är uppkopplade och tillgängliga dygnet runt via mobiler och Internet och riskerar att faktiskt bli sjuka av det.