Snart lider 2011 mot sitt slut och det vet vi ju alla vad det innebär, planetens mest överskattade dag nalkas. Nyårsafton. Vad är det som händer med oss svenskar kring årsskiftet egentligen? Helt plötsligt drabbas vi av vad-ska-vi-hitta-på-panik, vi käkar rostbröd till middag och lovar saker vi inte kan hålla.

Chefredaktörns krönika Succé December

Krönika av Anton Högsander, Succé nr 10 December

För att förstå storheten i det här måste ni först blunda. Slut ögonen efter den här meningen och tänk på en känd person ni verkligen, ända in i själen, beundrar, inspireras av och som varit central i era liv.

I somras blev jag upprörd över en skitsak. Jag själv tycker ändå att jag har ­ganska bra självinsikt och rätt så bra koll på mina känslor. Jag är också tillåtande mot andra människors åsikter även om jag ­ibland kan tycka helt annorlunda. Nu när jag tänker tillbaks på det, långt ­senare, blir jag lite förbryllad. Så här är det.

Jag hittade en teckning som jag fått för länge sen. Den föreställde mig och tecknaren själv ute på promenad bland höstlöven. I förgrunden jobbade en mask med en liten spade och grävde en grop till närmsta löv. I pratbubblan som pekade på mig stod det: ”Visste du att maskarna gräver ner alla löv”
Tänk vad man vet och kan ibland.

Jag har aldrig haft en särskilt härlig rel­ation till klädbutiker. Det började nog på lågstadiet, när jag släpades till kläd­hytterna för att jag vuxit ur mina jeans.

Så här är det. Jag är en lat karaktär. Väldigt lat. Det blir bara värre med åren.

I höstas gick framdäcket på min cykel sönder. Eller så heter det nog inte. Det blev punka, säger man kanske.

Vi ska flytta första juni. Suck! Alla som någon gång har flyttat vet att det är pest. Det är jobbigt och man släpar alltid med sig massa onödigt till nästa ställe. Förrådet är fullt med skräp och den enda man gör där nere är att plocka upp/ner jul- och adventssakerna. Och ändå är det fullt!