The Johnny Hootch Gang

Vem är han då, den här Johnny Hootch?

– Ja, skrattar Stephan, trummis i bandet, ingen speciell, fast nu finns han och ser ut så här; och så drar han upp det jeansbeklädda benet, och där på vaden sitter en fågel i hög hatt.

– En duva, skall det vara, skrattar ­Stephan, vi har den tatuerad alla tre i bandet.

Hootch betyder hembränt. En pungspark med attityd och fingertoppskänsla. Lite bus, stort allvar.

Fullt ös

– Vi har rejält kul på scen när vi ­spelar, berättar Per, gitarrist i bandet. Det visuella är lika viktigt som musiken. Ingen spelning är den andra lik.

Vi improviserar, fortsätter Martin, basisten. Det är ingen inrepad show, sådant är så trist. Vi kör på helt spontant. Fullt ös. Det är nog därför många kommer ihåg oss.

– De flesta spelningarna vi får är nog just därför.

– Ja det är faktiskt vanligare att vi blir uppringda än tvärt om, flikar Per in.

Bakgrund

Bandet är sammansvetsat och tight. Gamla polare i ny, snygg kostym, liksom.

– Förut spelade vi hårdrock och metal. Den bakgrunden speglar sig säkert i hur Johnny Hootch låter. Lite snabbare råare och hårdare än traditionell Rockabilly. Eget, säger Martin.

Martin och Per spelade tidigare i bandet Odius. Stephan i Karga.

– Jag blev uppringd och fick frågan om jag ville vara med och trumma med dem, säger Stephan och nickar mot killarna.

På den vägen är det. Det var 2009.

Killarna gör alla låtar tillsammans.

– Någon har med sig ett riff till ett rep och sedan hänger vi andra på. Texterna kommer till på samma sätt, berättar Per.

Varför Rockabilly?

– Intresset har alltid funnits, säger Martin, som är hjärnan bakom TJHG.

Rock n’ roll i olika former har jag alltid lyssnat på, fortsätter han. Folket och hela kulturen är så jäkla trevlig. Bara ren glädje och uppskattning, säger Martin.

Närmast i agendan?

– Vi har ett tiotal spelningar hittills bokade i sommar. Festivaler, privata tillställningar, små klubbar, berättar Stephan.

– Alla roliga på sitt sätt. En fest hemma i någons trädgård kan vara mycket ösigare än den på en klubb med många i publiken, säger Per.

– Jag minns att en äldre man klappade mig på axeln och sa: pöjkar, ni måste dra ner på takten, det går inte att dansa till detta, ler Per. Annars har det inte varit några missöden.

En spelning som bandet ser fram emot är midsommarfesten i Vintjärn. En stor tillställning  hos Rockabillyfantasterna med några tusen inbitna i publiken.

– Det ligger utanför Falun i ­Dalarna, berättar Martin.

Närmast lokalt annars är Rockabilly Rumble i Björkvik den 30 juni, Bie Rock & Bluesfestival den 7 Juli och Rockabilly Beach Party vid Djulö,
Katrineholm den 21 Juli.

Drömspelning?

– ” Live and Jive”-festen vore kul att få spela på, men drömmen är USA såklart säger Per.

– Varje helg, fredag och lördag, skrattar Stephan.

– 50-talet hade ju förstås varit fantastiskt att få  uppleva, avslutar Martin.

Ja, visst var det väl ändå lite bättre förr? I alla fall bra mycket snyggare och med mera krom!

Jessica Idström
Foto: Jan Jonasson