– Rockelstad var som att öppna Pandoras Ask

Här samlade farfar Eric von Rosen ­föremål från alla sina forskningsresor och jakter.

– Rockelstad var som ett museum, berättar Ylva.

Vi barn fick leka med allt. Ja, nästan. Det var bara de sydamerikanska giftpilarna vi inte fick röra, då de kanske kunde innehålla rester av nervgift.

När jag tänker efter nu så här i ­efterhand så var det ju helt fantastiskt, ­nästan lite galet, men vi var mycket rädda om allt. Jag minns inte att något gick sönder.

– Det är helt klart tiden på ­Rockelstad som ligger till grund för mitt ­intresse för vackra ting och att jag faktiskt driver antikaffär i dag.

Favoritpryl?

– Oj! Jo, ett ryskt saltkar. Det fanns på Rockelstad och är nu i min ägo. Jag minns hur pappa alltid öste rikligt ur detta, skrattar Ylva och visar med en gest hur det gick till.

Familj

Ylvas pappa arbetade med PR och ­reklam åt SAS och deras flygtidning Scanorama. Han anordnade även ­safariresor. Mamman var hemmafru.

– Mamma fick mig efter flera missfall och hon hann passera 30, vilket var rätt sent då, (1949) berättar Ylva.
Åtta år senare föddes min syster.

Älskade mamma, vi var som ­tvillingsjälar! Hon finns inte kvar i dag. Jag saknar henne enormt. Men vi fick många fantastiska och framförallt ­roliga år tillsammans.

Vi reste förstås mycket ihop. Det kostade oss ju nästan ingenting eftersom pappa arbetade åt SAS.

Vi kunde strosa runt hela dagar på marknader och shoppa kläder, smycken, skor och accessoarer. Vi var galna i sådant. Gärna det folkloristiska, etniska lite hippiebetonade. Åh, mamma skulle älska mina stövlar jag har på mig i dag, skrattar Ylva och blickar ner på ett par svarta smäckra överösta med broderade färgstarka blommor.

Modell/jobb

Ylva är mörk och vacker. Det bruna ­håret har hon samlat i en knut. ­Ögonen skrattar, är glada, ljusbruna och nakna med en mycket märklig pupill, ­precis som hos en katt. Inte rund, utan ett smalt streck. Jag har aldrig sett
sådana förut.

Kanske var det dessa som var en av anledningarna till att Sixten Herrgård utbrast:

– Du skall bli modell! Hör av dig när du är klar med dina studier.

– Jag var med pappa på ett cocktailparty, minns Ylva. 19 år gammal.

Pappa var mycket musikintresserad. Främst jazz. Stan Getz var min allra första kärlek. Jag var 5 år, men han valde min kusin som han senare gifte sig med.

– På Rockelstad samlades musiker, konstnärer och andra kulturella människor. Jag har faktiskt ”låst in” Evert Taube på en toalett där, skrattar Ylva.

Studierna som fransk/engelsk utlandskorrespondent avslutades.

– Det var mamma som pushade mig att faktiskt ta Sixten på orden. Så jag klev in på hans kontor och neg. Det var inte något som förekom då på 70-
talet, men jag var ordentligt uppfostrad. Det pratades länge i efterhand om min ­entré, skrattar Ylva.

– Jag blev omgående Sixtens visningsmodell. Sedan blev vi även ett par.

– Jag jobbade mest som fotomodell, då jag egentligen inte har den rätta längden. Men jag gick en del visningar i Milano och Paris. Bland annat åt YSL, Cloé och Cardin.

– Cardinvisningen var en riktig ­prestigevisning. Jag var deras brud. Men jag trivdes aldrig riktigt med ­modellivet. Umgicks inte med de andra i branschen. Usch, det var så mycket ­rivalitet och vassa armbågar.

Modellandet höll Ylva dock på med fram till 1986.

– Det var alltid osäkert med pengar. Intäkterna varierade mycket från månad till månad, minns Ylva.

Som ensamstående mamma till två flickor, (födda -74 och -78), kände jag att jag var tvungen att hitta ett ”riktigt jobb.

– Min äldsta dotter driver i dag Bistro Gustavsberg tillsammans med sin pappa. Den andra flickan arbetar som stillbildsproducent och fotografagent. Jag har dessutom tre barnbarn.

– Av en slump fick jag reda på att de behövde någon till den Australiska ambassaden i Stockholm. Jag gick dit och fick jobbet. Blev kvar där i 12 år. Sedan flyttades hela avdelningen till Bonn, och jag blev friställd.

– Så för första gången i mitt liv var jag arbetslös, hjälp!

Det var då tanken på antikaffären kom och längtan till Södermanland och landsbygden.

– Rockelstad är sedan en tid tillbaka sålt, men många av oss i den stora von Rosen-släkten har ändå återvänt till ­krokarna runt Båven, och så även jag nu.

– Min älskade hund Flora och jag trivs här sedan en tid tillbaka i en ­gammal skola med stora vackra fönster och 3.80 i takhöjd.

– Jag gick upp till arbetsförmedlingen i Katrineholm och presenterade mig och min situation. Här blev jag erbjuden olika kurser som jag antog. Bland annat en starta eget kurs för kvinnor i samma tankar som mina.

– Jag fixade även ett körkort, 50 år gammal! Kände att jag inte kunde ­sitta på bussen varje dag med en massa ­banankartonger innehållandes loppisfynd. År 2000 öppnade jag von Rosens Antik.

Fynd?

Ja, faktiskt. I en ”fyndlåda” på en auktion hittade jag ett original av Oskar Bergman. En konstnär som arbetade i akvarell och var verksam under tidigt 1900-tal.

Formgivare?

­– Jag gillar Patrik Nordström. Han är keramiker och känd för sitt stengods med fantastiska glasyrer. Tiden är sekelskifte 18/1900 tal.

Vem vill du ta en fika med?

– Faktiskt helst av allt med mamma. Jag skulle vilja visa och berätta en massa om hur jag har det nu. Det tror jag hon skulle gilla.

Framtid?

– Jag längtar så efter mina barn och barnbarn. De bor i Stockholm. Kanske att det blir en återflytt för mig snart. Jag tänker faktiskt på det mer och mer.

En kund kliver in i den lilla men välfyllda butiken. Här har Ylva skickligt och med stor kunskap återskapat Pandoras box. Eller Rockelstad? Innerligt älskade hunden Flora lyfter lite på huvudet. Kanske det är någon hon känner som behöver en puss? Hon är nämligen tjenis med de flesta kunderna i von Rosens Antik.

Jessica Idström
Foto: Andreas Sander