Sluta gnäll och gör något

– Noggrann, omtänksam och nyfiken.Så beskriver Henric sig själv ganska så direkt med tre ord.

– Om jag skulle gå vidare och ­arbeta med något helt annat så skulle de ­säkert bli ett vårdande eller hjälpande yrke, kanske läkare eller jurist.

Och om inte hans korsband i knäna bråkat så mycket under gymnasietiden, hade han garanterat varit handbollsproffs i dag.

– Jo, chansen var rätt stor. Jag ­brukar presentera mig som utbildad handbollsspelare när jag är ute och föreläser, skrattar Henric.

Henric gick handbollsgymnasium i Eskilstuna och spelade samtidigt i ­Katrineholms AIK:s elitserielag. Mycket träning blev det. Målet var Göteborg, som av tradition är stora inom sporten. Men den ena skadan avlöste den andra.

– Jag tränade varje dag. Vilade ­aldrig. Till slut gick det inte längre. Det var väl inget jag eller någon av mina tränare tänkte på då, men nu så här i efterhand förstår jag ju att det inte var helt sunt.

I dag tränar Henric KAIK:s flicklag.

– Vi har nyss spelat i en otroligt bra s­erie, ler Henric. Handboll är ärligt och tufft.

Rudin & Co Reklambyrå  AB blev ­Henrics alldeles egna år 2002.

– Jag köpte företaget  av pappa, ­gjorde om det till ett aktiebolag och la till ”Reklambyrå” i slutet. Pappa hade drivit firman sedan 1986 och kände att det var dags att dra sig tillbaka. ­Pensionen var  inte allt för långt borta.

Det blir förstås en hel del arbete, även på helger, när man som Henric har eget.

– När jag verkligen är ledig, drar vi iväg någonstans. Det är enda ­sättet att stänga av. Jag gillar England. ­Kanske för att nästan varannan kotte där ­håller på med trädgård, precis som jag, flinar Henric. Sedan finns det så mycket bra musik där. Hampton Court Music ­Festival är en alltid trevlig tillställning. Jag lyssnar mycket på musik. Dire Straits, Sting, tidiga Van Morrison, Pink Floyd. Har vi inte musik på här på ­jobbet blir det pannkaka av allting.

– Sedan tycker jag att det är kul med mat och dryck. Att laga själv hemma till det lilla gänget och umgås kring bordet,  men även att gå ut och njuta på en schysst restaurang.

Det absolut bästa jag någonsin ätit, var på  Matbaren, Grand Hotel i ­Stockholm. Kocken Mathias Dahlgren lagade till en trerätters med smaker som formligen exploderade i munnen. Jag bara häpnade och njöt,  typ – det här är inte sant!

– En skola som alltid imponerar på mig är Berghs School of Communication. Helt klart en av världens bästa reklamskolor, strålar Henric. Vassa lärare, bra intresserade och duktiga elever.

Där har jag gått några olika utbildningar genom åren. Grafisk form­givning, illustration, reklam, design och marknadsrätt. Det händer så ­mycket inom reklam och media i dag, så jag ser till att ständigt uppdatera mig. Det var faktiskt genom Berghs jag kom i kontakt med kollegan Elisabeth Ericson. Hon är reklamstrateg.

– Producerar webbsidor, tryck­­saker/original, gör ­utställnings­material, ­ut­bildar företags­ledningar och yrkeshögskolor inom ­kommunikation, tar emot praktikanter. Köpt reklam är en sådan liten del i dag. Att hitta nya smarta lösningar för att nå ut, är det vi klurar på mest. Det är utmanande och kul! Jag föreläser även en hel del. Vi är duktiga på reklam i Sverige, trots att vi är ett litet land. Här har vi vår handelsminister Ewa Björling att tacka en hel del för, som talar väl och backar upp branschen.

– För mig är det när jag lär mig något av den. Förstår nyttan med den.

– Jag var tidigare ordförande i Företagarna under 3 år. Här har jag verkligen lärt mig hur en kommun fungerar eller inte. Det kommunen ska göra är det den är bra på, det räcker bra så. Vård, skola och omsorg.

– Det är vi som bor här som verkligen måste börja gilla Katrineholm. Vara ambassadörer för vår stad. Lite stolta rent av. Visa glädje, bjud på dig själv, var positiv. Det är så enkelt och blir så mycket trevligare. Sluta gnäll och gör något. Tänk smart, gynna våra företag. Det vinner vi alla på i längden.

– Duveholmshallen med alla proffs­iga arrangemang är vida känt i idrottssverige. Här har vi markerat  ­Katrineholm ordentligt på kartan och kan stolta sträcka på oss. En stor eloge till alla människor som jobbar ideellt med alla dessa arrangemang.

– Jag tycker det är häftigt med människor som avslutar saker. Som ­verkligen får något gjort. Min fru är sådan. ­Oftast är det bara en massa snack och all­deles för lite verkstad. Det blir långbänk.  Orädda människor som vågar och ­levererar imponerar och regerar! Energi­tjuvar är det värsta jag vet.

– Jag var i Berlin på en jobbresa när Steve Jobs dog (Apple-grundaren). Då slog det mig att jag haft en Mac-dator sedan 1988… alltså en stor del av mitt liv. Han har påverkat mig och många andra människor genom några knappar och en skärm. Och förmågan att veta vad som människan inte visste att den behövde. Häftigt! Så honom hade jag lätt velat ta en minigolf med!

– Då  sitter jag på en brygga med ­fötterna i vattnet, solen i nacken och en espresso i handen. Kanske på Fårö. Åhh, det är mitt ställe på jorden. Svärfar är från Gotland., så vi drar dit nästan varje år.

Jag minns att jag var där när Ingmar Bergman dog. Vi hade hyrt en stuga alldeles i närheten av hans hem. Det var en märklig känsla. Där låg han all­deles stilla, död i sin säng, bara 200­­ meter från oss, medan pressuppbådet var enormt världen över.