Fredrikssons fabrik

Mitten på 1800 talet var en dynamisk tid. Järnvägen mellan Stockholm och Göteborg byggdes. Rallare, entre­prenörer och lycksökare sökte sig till de växande samhällena. I ­Katrineholm knöts östra och västra stambanorna samman 1866. Järnvägshotellet hade ständigt fram­dukat smörgåsbord och tågen gjorde extra uppehåll i ­Katrineholm för att man skulle kunna äta av det goda bordet. Carl ­Fredriksson var då 23 år.

33 år gammal och 10 år efter järnvägsbygget startar Carl Fredriksson sitt företag. Finansiär var järnvägs­hotellets ägare August Finlöv. Carl ­bygger upp sitt företag ur den erfarenhet han ­skaffat sig tidigt i livet om vad som krävs för att virket ska vara bra och vad han ska använda de olika träslagen till. Han skaffar sig en tomt vid järnvägen, på nuvarande sparbanks-parkeringen, och börjar bygga upp sin snickeri­fabrik, såg och brädgård. Två år senare kommer August Kullberg till ­Katrineholm för att leta virke till tändstickor åt ­familjens företag i ­Småland och ytterligare 10 år senare startar Grönkvist sin smedja.

Fabriken startar med att tillverka packlådor, spadskaft, snöskovlar och stoppspån till möbler. Efter ett par år börjar man att göra mer kvalificerade snickeriarben och Carl Fredriksson skapar de så kallade Katrineholmsmöblerna.

Möblerna var i tidstypisk anda i en brytningstid mellan nyrokoko och art deco och mycket vackrautan att gå till det extrema i stilarterna. Carl skapade möbler både av inhemska och ­utländska träslag. Möbelserierna namngavs och det finns Victorias sovrumsmöbler, ­Rolands soffor och ett speciellt London­möblemang. I serien finns även skinnmöbler skapade för herrummet. Carl Fredriksson reste och sålde sina ­kollektioner i Chicago, Berlin, Paris och London och gav ut möbelkataloger på olika språk.

Drömmen om virkets möjlig­heter stannade inte vid möbler. Carl ­Fredriksson blev pionjärinom området monteringsfärdiga hus. Många efterföljare skulle komma senare. ­Speciellt ­populära blev husen med drak­ornament och snickarglädje. Carl ­Fredriksson konstruerade på beställning både monterings­färdiga armébaracker, ­kapell, skolor och tingshus. Hans skapade en officersmäss i Algeriet, en villa på Rivieran, Hjo ­badanstalt och flott­stationen på Skeppsholmen. Många av hans duktiga ritare var från de ­inflytelserika familjerna i Katrineholm.

Ett exempel på Fredrikssons monterings­färdiga hus är den villa som uppfördes vid Gersnäsgatan 14 inför den stora lantbruksutställningen i ­Katrineholm 1904.

I slutet på 1800 talet hade ­företaget 275 anställda och den första fack­föreningen i Katrineholm bildades där. Marken för snickerifabriken sträckte sig från Fabriksgatan till i höjd med OK Q8.

Men vem var Carl Fredriksson egentligen? Arbetarna kallade honom vanligen ”Fredrik”. Han hade en villa på Trädgårdsgatan och bodde granne med den kvinnliga ägaren till Järn­vägshotellet. Han förblev ungkarl hela sitt liv men det påstods att det fanns en käresta, men giftermål var det inte tal om för på denna tid blev mannen ­kvinnans förmyndare i ett äktenskap.

1905 lämnar Carl Fredriksson sitt företag. Han dör kort därefter 1910. Företaget lever dock vidare men härjas av en svår eldsvåda 1915 och det spädde på problemen under de svåra krigsåren. 1918 säljs det till AB Svenska Möbel­fabrikerna. Möbeltillverkningen och hustillverkningen flyttades till ­Bodafors i Småland. Kvar i ­Katrineholm blev bara såg och brädgård. 1926 läggs företaget ner i Katrineholm.

Efter nedläggningen köps och säljs företaget flera gånger. Företagsnamnet lever vidare under olika ägare.

Carl Fredriksson var den förste av de som kallas Katrineholms ­grundare. Han skapade ett stort företag och ett starkt varumärke. Hans möbler ­betingar ett värde på antikmarknaden och borde lyftas fram som en symbol för Katrineholm på liknande sätt som man gjort med andra möbeltillverkare i andra kommuner. Traditionen med att bygga monteringsfärdiga hus ­fortsätter i Katrineholm genom ­Forssjö ­Trävaru AB som tillverkade hus enligt ett ­patenterat system- kallatIBO. Dessa ­visades upp första gången på ­Göteborgsutställningen 1923.

Kristina Simonsson
Bild: Katrineholms  Kommunarkiv