Miss Li — älskar att vara i studion

Du har en alldeles egen speciell musikstil, har du någon/några särskilda artister som har inspirerat dig?

– Jag lyssnar för det mesta på musik från 60-70 talet. Redan som tonåring var jag totalt förälskad av Janis ­Joplin, Aretha franklin och Suzi Quatro och Late Bush. Nu är det nog mer Neil Young, Bob Dylan, Beatles och Kinks som spelas i mina lurar. Jag kan inte direkt höra några Neil Young-melodier i Miss Li-musiken direkt, haha.. men Kinks har faktiskt fått spela en ganska stor roll i inspirationen under dessa 5år. Framförallt kanske man kan ana det i de lite pop-kabarret låtarna. Sen kan jag ju inte på något sätt jämföra deras storhet med Miss Li… En stor sångare som inspirerar mig väldigt mycket är Steve Marriott i Small Faces. Han var så liten, men hade sådan stor röst. Jag är också liten… och hoppas en dag att jag åtminstone ska kunna göra hälften av allt han kunde göra med sin röst…

Du uppfattas som en otroligt glad och energifull tjej med en positiv utstrålning?

– Ja… jag vet! … höll jag på och säga. Jag har faktiskt varit lite irriterad på den där grejen rätt länge nu. Ända sedan jag uppträdde med Oh Boy på Allsång på Skansen så har frågan liksom förföljt mig… ”Miss Li, Hur kan du vara så glad hela tiden? ”Ett tag ville jag nästan sluta le på intervjuer och för­söka vara svår och konstig för att inte alla bara skulle tro att jag var en glad och automatiskt lite halvblåst tjej, haha. Men ju mer jag tänker på det. Vaddå, jag är glad. Fan, vad härligt att jag är det ändå! Varför låtsas vara sur för att folk ska ta en mer på allvar.? Hellre glad än en sur gammal hagga. Så, JA… Jag är en rätt glad person. Och jag älskar att skriva glad musik (även om texterna oftast är deppigare än man tror).

Din musik är efterfrågad av flera amerikanska serier, bl a Desperate housewives och Grey`s anatomy? Vad tror du det är i din musik som gör att du har uppmärksammas av ­amerikansk tv?

– Jag vet faktiskt inte… Jag kan inte heller se något mönster i vilka typer av låtar de använder. Ena gången är det glada eller kaxiga låtar och nästa någon lugn, deppig ballad, så jag har nog bara haft tur att jag har bra folk som jobbar för mina låtar i USA. Sedan hade jag såklart tur nu sist, att någon snubbe på Grey’s Anatomy älskade den senaste skivan, vilket resulterade i att de haft med 4st låtar i den senaste ­säsongen.

Du är dubbelt nominerad till GAFFA-priset i två kategorier; Årets svenska soloartist och Årets liveakt! Vad får du för känslor?

– Det gör mig… bekymrad. Varför är jag inte nominerad i fler kategorier? Närå! Självklart skulle det vara precis lika kul att vara ute och turnera även om man aldrig blev omnämnd i sådana här sammanhang, men samtidigt kan det kännas som en liten belöning ­eller klapp i ryggen efter året som gått, liksom ”Linda, du har skött dig rätt bra i år även fast du råkade sjunga fel på tredje versen på giget i Bollnäs. Nu kan du ta en veckas semester med gott ­samvete…

Vad är aktuellt just nu?

– Under sommaren som gick, så började jag och Sonny (som jag skriver låtar tillsammans med) spela in en ny skiva mitt under den hektiska sommar­turnén, mellan alla resor och gig. Det var så kul, så vi kunde inte riktigt sätta stopp. Det är meningen att vi ska göra klart den i vinter och förhoppningsvis släppa till sommaren. Det ska bli ­intressant att fortsätta spela in för det är låtar som ger mig en skjuts av energi. Jag älskar dessutom att vara i studion. Det är som ett dagis för vuxna. Man bara leker..fast utan att det kommer fröknar eller föräldrar som säger att aja baja hela tiden.
Sen ska vi även spela in Little ­Marbles nästa skiva, som också släpps under 2012. Det är lika roligt det och det är spännande att jobba med det ­svenska språket. Helt annat än att skriva och tänka på ­engelska.
Men innan allt detta sätter fart ska vi göra en stor Tysklandsturné i december. Jag och mitt band älskar att turnera i Tyskland så det kommer bli riktigt härligt att åka dit igen och gå på de där toaletterna som rengör sig själv.

Eva Mellqvist / Tidningen Succé Blekinge
Foto: Jeanette Andersson