”Jag tycker att det är vackert med muskler”

Utanför Gothia Towers i Göteborg är det inte riktigt sig likt – mellan alla turister, barnfamiljer och stressade julklappsköpare vankar muskulösa människor fram. På gatan vänder sig folk om när en storväxt kvinna, som är alldeles insmord i brunkräm, går förbi. Det är ingen tillfällighet att så många träningsentusiaster har samlats på en och samma plats. Svenska ­Mässan ­håller tävlingar i Body Fitness – en sport som har växt mer och mer under de senaste åren.
Mitt i smeten av alla människor som springer in och ut från mässområdet står Emelie Lundström. Med ett stort leende sträcker hon fram handen för att hälsa och redan innan vi har ­hunnit slå oss ner har hon försökt förklara hur det kändes att vinna sin allra första tävling.
– Alltså… det är verkligen helt sjukt!, säger hon och skakar på huvudet.
– Jag har inte haft så höga för­väntningar. Ärligt talat åkte jag hit för att testa på och bara få köra.

Nästan svimmat av utmattning

Trots att första tävlingen slutade med en topplacering har vägen dit knappast varit enkel.
– Fyfan, det har verkligen varit en jättelång väg. Det går inte att beskriva. Jag har lagt ner så sjukt mycket på det här. Det har hela tiden varit fokusering på målet – allt annat har fått komma i andra hand, berättar hon och fort­sätter:
– Jag började med min diet i juli. Sedan den dagen har planering alltid varit A och O eftersom jag jobbar på heltid. Men jag har haft mina rutiner att luta mig tillbaka på när jag känt att jag inte haft lust att träna. När det har känts riktigt tungt och jobbigt.
Sedan starten har dagarna kretsat kring hård träning och rätt kost. Med hjälp av sin coach Mattias har Emelie många gånger pressat sig till ett läge där hon nästan har blivit medvetslös.
– Jag har många gånger varit nära att svimma under träningarna, det har varit så tungt och hårt. Men jag har haft en fantastisk coach som har ­peppat mig, Mattias är otroligt kompetent. Han har lagt hela min diet, sagt ”att det här och det här ska du äta”. Han har stått för upplägget. Även ­Johnny Stålhammar har hjälpt mig massor. Utan Mattias och Johnny hade jag inte lyckats med det här.
Många gånger har hon funderat på vad hon har gett sig in på, om det verkligen har känts friskt och sunt. För vad sägs om följande dagsschema: upp klockan fem på morgonen för en förbränningspromenad på 80 minuter för att sedan ta sig an ett styrkepass och ett konditionspass på en timme vardera. Lägg också till att hon sällan tar tunnelbanan i sin hemstad Stockholm.
– Jag promenerar så mycket jag kan. Om jag har 40 minuter till ­jobbet ­brukar jag ofta tänka: ”Äsch, jag ­promenerar i stället.”
Jag har läst din blogg och har förstått att du lever efter en väldigt ­extrem livsstil. Vad är det som motiverar dig?
– Jag tycker att det är så fantastiskt roligt! Jag har alltid velat det här, att få stå på scenen, förklarar hon och ­tittar ut genom ett av caféets fönster. Hon funderar en stund innan hon säger:
– Jag har alltid varit en tävlingsmänniska. Jag gjorde lumpen för att jag tyckte om utmaningen, för att jag älskade utmaningen. Där sabbade jag mitt knä. När jag körde rehabilitering för mitt korsband var det hela tiden fokus på att bygga upp musklerna. Jag har alltid tyckt om just den biten, att få bygga upp kroppen och musklerna – men tidigare hade jag inte haft tillräckligt mycket kunskap för att syssla med det på en högre nivå.
Men det är inte bara tävlings­människan som har pusslat vägvalen i livet – ett populärt tv-program la också grunden.
– När jag gick på mellanstadiet tittade jag på Gladiatorerna. Jag minns att jag tyckte att de var så himla coola, säger hon och ler.
– Men jag tycker att det är vackert med muskler. Och det är stor skillnad på Body Building och Body Fitness. I Body Fitness är man väldigt kvinnlig – det är mycket smink, fixat hår och naglar.
Under de intensiva ­träningsmånaderna har inte bara hennes kropp förändrats. Även vanorna har blivit annorlunda.
– I går, efter tävlingen, skulle vi fira segern. Jag minns att jag sa att ”jag ­känner mig sugen på en tonfisk­sallad”. Det låter ju helt sjukt när jag tänker på det! Men det känns liksom så självklart nu.

”Jag har vuxit fruktansvärt mycket”

Även psyket och banden till andra människor har blivit starkare.
– Mina relationer har blivit bättre – jag har liksom ­tagit fram andra sidor hos mig själv. Innan upplevde jag mig själv som svag på det sättet att jag ofta ifrågasatte mig själv. Jag har vuxit så fruktansvärt mycket som person på 22 veckor. Och det sjukaste av allt är att jag har gått igenom det här för att få stå på scenen under en dag. Men det var belöning nog. Jag älskade varje ­sekund.
Hon har även märkt att hon drar till sig uppmärksamhet på ett annat sätt, men också att vissa människor har en orättvis syn på hennes nya levnadssätt.
– När jag går på stan märker jag att fler ögon dras till mig, vissa ­kommenterar och undrar ”vad jag ­tänker med”. I slutet av tävlingen la jag upp några kort på Facebook, då är man väldigt smal och utpumpad. Helt plötsligt bildades en diskussion om hur jag såg ut, att jag inte kunde må bra. ”Det där ser inte hälsosamt ut.” Jag blev väldigt irriterad eftersom ingen valde att fråga just MIG om hur JAG mådde. Det är ju mitt val, mitt liv. Och det är en väg jag själv har tagit.
Pojkvännen är också frälst, annars hade det varit svårt att få ihop var­dagen.
– Hos oss bor inga kakor, ler Emelie.
– Men det är en livsstil, inte en ­hobby. Allting kretsar kring träningen och ­kosten. Samtidigt är jag väldigt ­intresserad av kost och hälsa. ­Studerar det vid sidan om. Och min pojkvän ­tränar också. Vi lever samma liv, ­annars hade det inte gått. Vi äter tonfisk på en fredagskväll. Det känns inte konstigt, vi tycker om det så.

Hur ser framtiden ut?

– Nu ska jag hem och vila. ”Lyssna på min kropp”, som min coach Mattias sa. Men jag blir rastlös så lätt. Helst av allt vill jag bara köra igen, tävla så snart som möjligt. För jag älskar verkligen det här.

Anton Högsander

Foto: Mattias Klint, muscle.se