Raggarbacken

Vi är hemma hos Nisse Norén som vet det mesta om Raggarbacken. Vid branden arbetade han på Ekmans cykel och radio, en av butikerna i huset som brann. I den andra såldes biltillbehör. Själv jobbade han för dagen på bangolfen på Djulö men såg lågorna därifrån och fick snabbt veta att butiken stod i lågor.
– Det var som ett eldsjok på himlen och när jag kom fram möttes jag av en polis som frågade om vi hade många gasflaskor i byggnaden, men det var bildrören på tv-apparaterna som sprängdes av värmen, berättar Nisse.

Hettan var så stark att bakljusen på den brandbil som stod närmast smälte och de brandmän som stod närmast elden blev skyddsvattnade av de som var ­längre bak. Det var ett svårt jobb att rädda de bygg­naderna som fanns närmast, gods­magasinet och frisörshuset. Att göra något åt den redan övertända byggnaden var inte möjligt. Det gick inte ens att vara på gångbron över järnvägen för det var för varmt.
Några år senare bestämde ­dåvarande kommunalrådet Göran Persson att de byggnader som var kvar och själva backen skulle rivas för att ge plats åt ett modernare torg. Det var många protester men ­Göran lär ha sagt ungefär:

Ni får tycka som ni vill men det blir ändå som jag vill.

Nisse minns raggarbacken från sina år i butiken. Namnet kom förstås av att det var här raggarna ställde upp sina bilar.
– De stod och tittade ut över torget och spanade in fint fläsk, säger Nisse
och skrattar.
Själva vägen upp på backen var trång och det var svårt för varubilarna att ­komma till och lossa gods, ungefär som det är på Fredsgatan idag. En lastbil ­kunde ­blockera hela gatan. Uppe på ­butikerna bodde det folk tidigare men på senare år användes de som lager så det var ingen som bodde där vid branden.

Nisse hade hand om cykeldelen i butiken och sålde märket Monark på kommision samt hade garanti verkstad i huset till andra återförsäljare. Josef Ekman var hans arbetskamrat och på biltillbehörsfirman arbetade Åke Nyman och Rune Olsson.
– Det var bra fart på affärerna på Raggarbacken, berättar Nisse.
Från sin butik hade Nisse konstant utsikt över torget och det var ett helt annat liv där än idag.
– Trädgårdsmästare från Toltorp och andra ställen i närheten sålde vad de odlat. Där fanns Ivarssons Handelsträdgård och osthandlaren som även sålde karameller i strut. Det kunde vara 100 tals getingar som surrade runt honom men han körde bara ner handen bland karamellerna och blev aldrig stungen, fortsätter Nisse.
Han berättar vidare om Sjöbloms chark, den populära fiskhandlaren och om kvinnan som tog bussen från Österåker varje dag för att sälja frukt och bär som hon hade plockat. Nisses egen morbror sålde potatis på torget och kallades förstås för Potatisolle.

Torget som det ser ut idag gillar han inte så mycket. Det är för mycket grejor som inte hör dit t ex stenmurarna och sen är det inte så livfullt.
– Men jag vet inte så noga egentligen för jag brukar inte vara där så ofta längre.
Sen börjar han berätta om nya tv-­antennerna, TV2 och att det uppfattades som okristligt att titta på tv så folk ville gömma sina antenner inomhus så att det inte syntes. Det förekom lättklädda sketcher med Carl-Gustaf Lindstedt och annat farligt, men det är en helt annan ­historia.

Jan Jonasson

Foto: Jan Jonasson och Kommunarkivet