Stefan Sundström tror på egen el

”Snart säjs det nog att
ren miljö är daltigt
Ett särintresse när ekonomin
har blitt global
Medans vi gör våra
svanmärkta småval
Skitar dom ner vår jord
för mera kapital”
Ur ”Sopvisa för Jan Banan”

Boken handlar om självförsörjning, odling, om att bygga växthus, syra mört och göra sitt eget snus och hur komposten är trädgårdens – och kanske i framtiden också samhällets – viktigaste beståndsdel. Succé träffade Stefan på egenelsdagen på Gersnäs, där han spelade live bland vindsnurror och solceller.

Tror på egen el

– Vi måste ha el. Men man kanske inte behöver ha tusen småapparater som står och drar el och det går ju att producera den på annat sätt än med kol och kärnkraft, säger han.

Ansvar som morfar och musiker Hans miljöengagemang har växt med åren och han tycker att alla har ett ansvar att använda de kanaler man kan, i hans eget fall har han ansvar som musiker – och morfar. – Om jag kan skriva så att folk lyssnar, så är det mitt ansvar att göra det. Nu har jag blivit morfar dessutom, så nu har jag ännu mer ansvar för vad vi lämnar efter oss, menar han.

Han är orolig för miljön och tror att vår livsstil måste förändras. – Det är otäckt att läsa tidningen nu. Vi har precis haft den värsta härdsmältan i modern tid, men stödet för kärnkraften minskar inte i Sverige. Vi har en extremt stark kärnkraftslobby Som ett resultat av oron har Stefan börjat odla allt mer egna grönsaker och sträva mot självförsörjning, utan att känna att han måste odla precis allt. – Jag började med odlingen precis efter

Tjernobyl. Vi hade småbarn och ville ge dem bra mat. Det fanns knappt någon ekologisk barnmat då, så vi började odla själva.

Vill ha markkontakt

I sommar odlar han tomater, majs, en äldre tobakssort, potatis, grönkål, tre sorters ärtor, bondbönor, han har också en stor jordgubbsodling. Trädgården är nästan en heltidssysselsättning för honom, men han försöker också få tid att spela, gärna på mindre ställen. Ibland spelar han själv, ibland med bandet Jonny Dunders elektriska cirkus. – Jag gillar att ha markkontakt. Jag spelar vid Skottvångs gruva i Gnesta och sådana ställen.

Text & foto: Cecilia Tuohy