Spöken i Sörmland

Ericsbergs slott är hemvist för ett av Sveriges mest kända spöken – Pintorpafrun. Ericsberg hette tidigare Pinntorp. Det är osäkert vem som står förebild för Pintorpafrun. Några olika kandidater finns – som fru Anna Carlsdotter, änka efter riksrådet Erik Eriksson Gyllenstierna som köpte Ericsberg i början av 1500-talet, Beata von Yxkull, född 1618, eller Barbro Eriksdotter Bielke (Barbro Påle) – men hon bodde aldrig på Eriksberg.

Historierna om Pintorpafrun handlar om en elak godsägarinna som plågar torpare, piskar tjänstefolk i källaren och dricker blod och galla ur träkrus. Efter döden får hon inte ro. Det finns inga historiska bevis för att någon av de utpekade fruarna ska ha varit särskilt elak, men kanske var berättelserna ett sätt för en fattig befolkning att hämnas på sin härskarinna. Beata von Yxkull renoverade slottet för stora summor och för torpare och dagsverkare, som ofta levde i stor fattigdom med svälten runt knuten, måste renoveringen ha tett sig obegriplig. Från Ericsberg berättas många spökhistorier.

På 1800-talet såg en piga på slottet Pintorpafrun och kunde beskriva hennes 1600-talsklädsel i detalj. Senare hittades klädräkenskaper som visade att slottsfrun Beata von Yxkull 200 år tidigare hade burit just sådana kläder. I Ericsbergsallén finns en spik i ett träd. Den ska man varken röra eller försöka dra ut, den som försökt har drabbats av stor olycka.

Vålnad vid lusthuset

Markus och flera kompisar var på Ericsberg en sommarnatt för några år sedan. De tältade vid kanotleden och på natten gick de in i parken. De hade hört att man kunde se en vålnad vandra mellan slottet och lusthuset och när de var tjugo meter från lusthuset såg de allihop en mörk kvinnogestalt vid väggen. Markus och kompisarna, mellan fem och tio personer, såg henne tydligt. – Man kände kalla kårar längs ryggen, vi sprang därifrån allihop.

Hemsökt bro

Bron i allén tycks vara särskilt hemsökt. Åker man över den under midsommarnatten (den riktiga midsommarnatten, den 21/6) kan man få en dunk i ryggen, det berättas också att människor ”piskats” bort från bron den natten. Under samma natt kan man också höra dunkandet av hovar och gnisslet av en vagn, vissa har till och med sett en svart droska komma emot sig. Det ska vara djävulen på väg för att hämta Pintorpafrun till helvetet. Mellan bron och sjön ser man vissa sommarnätter en flicka som hoppar i Eriksbergssjön.

Hon kommer inte upp igen. Sägnen berättar att hon är självspilling, en som begått självmord, som visar sig som vålnad. Inne i slottet Ericsberg händer också oförklarliga saker. I biblioteket skymtar en huvudlös man, ett porträtt av Beata von Yxkull får inte flyttas, då blir det olycka. I fönstren har damer setts ibland, även i fönster som är igenmurade. I flygeln syns ibland en dam gå omkring med ett tänt ljus.

Texter: Cecilia Tuohy
Illustrationer: Stina Sander