Norrgänget

Norrgänget började som en studiegrupp, men nu är det en förening med ungefär 200 medlemmar. Föreningen ordnar aktiviteter och resor och alla är välkomna att vara med. Norrgänget träffas i Pingstkyrkan där de hyr in sig, varje torsdag klockan 2, sommaruppehåll maj-september.

Från början fanns bara Norr i Katrineholm. När järnvägen drogs här 1862 låg bondgården Stensätter där Kullbergska huset står idag, men gården revs för att ge plats åt rallarnas och järnvägsarbetarnas långa huslängor. Stinsen bodde i huset där Pressbyrån och Hot n’mix nu ligger och snart växte fler verksamheter upp runt järnvägen. Rum för resande, speceriaffärer och restauranger för att betjäna både arbetarna och tågresenärerna. I huset där Harry’s ligger fanns Järnvägshotellet förr och där Statt ligger idag fanns från 1863 fram till 1914 Katrineholms gästgiveri- och diligensstation.

Tingshuset på andra sidan parken byggdes 1939, men redan tidigare låg ett tingshus med häkte här. Det berättas att en fånge en gång låste in en konstapel i häktet och rymde.

Blodiga dolken och stall

Den första skolan i Katrineholm byggdes på Stensätters marker på 1860-talet. Mjölkaffärer, speceriaffärer och ett ölsjapp som kallades ”Blodiga dolken”, med häststall bakom, öppnade runt Tingshusparken, det som yngre Katrineholmare kallar för Järnvägsparken. Bredvid Blodiga dolken, där Sultans café ligger idag, låg Leonard Lindens vackra trävilla. Källarmästare Linden började tidigt med matförsäljning på tåget upp till Stockholm.

Katrineholm var då, precis som nu, en viktig knutpunkt för tågen. Här bytte man mellan stambanorna och det fanns rum för resande, diligensstation och flera stall för hästar.

På Norr bodde många arbetare, först från järnvägen, men också från industrierna. Än idag får socialdemokraterna och vänstern många röster på Norr, det är fortfarande något av en arbetarstadsdel.

Musik på Lasstorps gärde

På Norr fanns också nöjeslivet. Socitetssalongen och Westmans salonger låg här, liksom biografen Rialto på Bondegatan. Senare ordnades dans på Rialto. På Lasstorps gärde brukade Frälsningsarmén ha konsert, då samlades folk för att lyssna. Första maj-tåget började alltid vid Kullbergska huset, där arbetarna hyllade August Kullberg, som var mycket populär.

På Bondegatan 49 föddes Rolf Garnander 1931 och Roger Jonsson föddes i huset intill 1939. Båda gick i Östra skolan och började arbeta i 13-14-årsåldern. De minns affärslivet och bodarna på Norr.

-          I vartannat kvarter låg det butiker. Jag kommer ihåg kaffekvarnen i systrarna Ekboms affär, det stora hjulet som snurrade. Det imponerade på mig, säger Rolf.

På 1930- och 40-talen var mammorna i allmänhet hemma och papporna arbetade, men mammorna hade ofta hemarbete, som sömnad. Rogers och Rolfs mammor sydde, Rogers mamma hade också dagbarn. Barnomsorg var ovanligt, Rolf och Roger tror att det fanns en ”barnträdgård”, där ensamstående kunde ansöka om plats, om man inte ordnade det privat med dagmamma.

På kvällarna spelade pojkarna fotboll, flickorna hoppade hage och rep och spelade boll mot väggar.

-          Pojkar och flickor lekte inte ihop, inte när vi var små. När vi blev lite äldre lekte vi ”röda vita rosen” tillsammans, då var det spännande med flickorna, minns Rolf och Roger.

Runt järnvägsstationen hände det alltid något. Under andra världskriget användes ångloken igen och det var mycket trafik. Rolf och Roger såg transittågen med tyska soldater under världskriget.

-          Vi tyckte nog mest att det var spännande, vi förstod inget annat.

Sockermunkar till lördagslunch

I hörnet av Bondegatan-Kapellgatan låg Sven Erikssons speceriaffär. Dit gick barnen för att köpa mat på lördagarna, det fanns ingen bespisning i skolan och under veckorna fick man med sig smörgåsar hemifrån.

-          På lördagarna var det lite speciellt, då gick vi och köpte sockermunkar. Det var väl som lördagsgodis. Det var inte nyttigt, men gott, skrattar Roger.

Att ”schasa”, vara springschas, var ett vanligt första arbete för pojkarna. Affärerna erbjöd hemkörning av varor och springschasarna med sina tunga paketcyklar syntes överallt. Roger var 13 år när han fick anställning hos Speceritjänst och schasade på kvällar, lov och helger.

-          Det kunde vara väldigt tungt. Potatissäckarna vägde 50 kilo och skulle balanseras på cykeln.

Rolf började som schas i Westerbergs herrkonfektion vid torget när han var 14 år och hade slutat skolan. Där blev han kvar i 49 och ett halvt år. Roger fick plats som sportjournalist på Katrineholms-Kuriren, på den tiden skrev man om pojklagsmatcherna och matcher i de lägre divisionerna mycket mer än idag. Sedan blev han, med något avbrott, kvar på Kuriren ända fram till pensionen för några år sedan.

Hästar och brädgård

Det var en annan tid, idag skulle den betraktas som farlig, med dåliga stängsel runt järnvägsspåret, stora hästar, en brädgård där barnen lekte låg mitt i stan och knappt några ordnade lekplatser eller sportplaner.

-          Man var inte orolig på samma sätt som idag. Nu finns det droger, då fanns det sprit och tobak, men man såg aldrig till några dårar på den tiden.

På 1960-talet började samhället förändras. Hästarna försvann och många hus revs. Rolf och Roger tycker att det var synd att man rev så många trädgårdar i Katrineholm.

-          Det blev för mycket asfalt, även om det är värre i andra delar av stan än på Norr.

De saknar en del från den gamla tiden, men inte allt.

-          Visst var det en idyll på många sätt, men det var många ruffiga bostäder och miljön var sämre. Hälsovårdsnämnden hade fullt upp. Det var vägglöss och dasslängor med stora råttor, man fick sparka i dassväggen innan man gick in för att skrämma bort dem. Det var också mycket mer avgaser då.

Det var också mer klasskillnader än idag, tror de.

-          Det märktes i skolan, säger Roger.

Hotell Gillet

I hörnet av Tingshusgatan och Bondegatan ligger hotell Gillet. Det byggdes av hantverksgillena i Katrineholm, som samlingslokal och med rum för resande.

Den 8 februari 1937 hölls den högtidliga invigningen och i förhandsreklamen utlovades ”Gott Bord” och 13 ”moderna resanderum med varmt och kallt vatten”. Fröken E Greiffe var innehavare från början och hotellets telefonnummer var 752.

Från medeltiden och framåt samlades olika hantverkare, som murare, snickare och stenhuggare i gillen. Gillena var både till för umgänge och praktiska frågor, många gillen hade sjukkassa, pensionskassa och bevakade medlemmarnas intressen. Hotell Gillet byggdes av gillemedlemmarna själva, som behövde en samlingslokal och rum för besökande hantverkare.

Kolmårdsmarmor i trapporna

Kostnaden för bygget var 121 500 kronor och lokala material användes – som Kolmårdsmarmor i trapporna, huggen av Krämbols marmorsliperi. Mattor och möbler kostade 15 000 kronor, elinstallationerna 9 000 och själva byggnaden 30 000 kronor.

Då tog många handelsresande in på hotellet, i källaren finns uppackningsrummet kvar, där de handelsresande packade upp sina kollektioner innan de gav sig ut för att sälja till butiker och hushåll.

Ulf och Birgitta Svanbäck köpte hotellet 1996. Ulf hade arbetat med marknadsföring på Saab i Nyköping, men blev friställd när Saab flyttade all verksamhet till Trollhättan. Han fick ett tips av en kompis – ”det är ett hotell till salu i Katrineholm” och han och Birgitta tog chansen.

-          När jag jobbade på Saab bokade jag många hotell, vi ansvarade för konferenser och bokningar. Det var bra erfarenheter när vi skulle driva hotell här.

Idag har hotellet 22 rum och 34 bäddar och frukostmatsal. Ulf och Birgitta vill behålla känslan av ett litet, personligt familjehotell, där de och de tre anställda har tid att lära känna gästerna.

-          Vår dotter jobbar på ett stort hotell i Stockholm. Deras lobby är lika stor som hela vårt hotell. I receptionen står sex-sju receptionister på rad. Det är en hotellfabrik, ingen familjekänsla alls.

Olika teman

Sedan de tog över hotellet har de renoverat några rum i taget. I början fanns fyra badrum i korridoren, nu har alla rum egna duschar eller badkar. Rummen har olika teman – engelsk klubb med rödrutiga tapeter och träpaneler, marint med stativlampor och 1910-tal med äldre fotografier, lampor med veckad skärm och blommiga tapeter.

Mycket har förändrats sedan hotellet öppnades för snart 70 år sedan. På den tiden och ända fram till Internets ankomst bokade resebyråerna rum åt sina kunder. Idag bokar kunderna själva, ringer själva eller bokar online.

-          Det är viktigt att finnas med på de stora bokningssajterna, konstaterar Ulf.

Text: Cecilia Tuohy Foto: Jan Jonasson