Kate och Peter vill att konsten ska utmana

Kate – som troligen är släkt med 1600-talsförfattaren William Shakespeare – kommer från Derbyshire. Redan som liten målade hon ansikten hemma i köket och tyckte om att blanda färger till nya kulörer.

– Jag tyckte inte att det var något särskilt, men mina föräldrar såg att jag hade talang, berättar hon.

I 25-årsåldern började Kate studera på konstskola i Basel i Schweiz. Studenterna lärde sig att göra video, teckna, diskuterade filosofi och konst.

– Det var där jag bestämde mig för att hålla på med konst.

Efter utbildningen arbetade Kate med grafik i Atelier 17 i Paris och följde med till ett grafiksymposium i Sverige. Där träffade hon och Peter varandra och ett samtal inleddes, som pågår än idag.

Peter växte upp i Oxelösund och han vet precis när han började måla: klockan 18.15 den 31 december 1979.

– Det var nyårsafton, jag skulle till systemet och gick förbi ett skyltfönster där det låg en målarlåda. Jag gick in och köpte den och gick hem och målade fantasibilder.

Målarkurs och manx

Sedan blev han sjuk och tillsagd av doktorn att ta det lugnt. Han åkte på målarkurs på Mallorca och träffade andra konstnärer som jobbade experimentellt. Han hängde ihop med dem i flera år och gick på Ålsta konstskola i Medelpad i tre år.

– Jag lärde mig grunderna. Grafik, teckning, måleri.

Grafiken ledde till symposiet, där Kate bjöd honom till Isle of Man, ön mellan Irland och England, där hon bodde och arbetade med måleri. Där finns ett särskilt språk, manx, och en egen kultur och ett landskap som påminner mycket om Irland, med långa stenmurar och gröna kullar, trots att ön hör till England. Peter åkte dit och såg Kates hus, som hon nyligen låtit renovera.

– Det såg för jävligt ut, de hade spikat rakt genom takpappen så vatten rann in. Jag tänkte att det där måste jag kunna göra bättre.

När Kates hus var klart fanns det fler hus som behövde renoveras och Peter gick en kurs i ”woodworking”.

– Jag blev egenföretagare, jobbade med hus, trä, sten och som bildkonstnär. Jag renoverade viktorianska hus, jag kan inte jobba med nya hus.

Affär i Glindran

När parets dotter Sara var 12 år passade det bra att flytta till Sverige. Familjen hittade snart den gamla affären i Glindran. Affärslokalen har stora fönster mot norr, där är ljuset bäst. Huset är stort och har plats för installationer, instrumentbygge, Kates kopparpress som följt med från Isle of Man, måleri och datorn, där Peter spelar musik till svartvita filmer tillsammans med vänner i andra länder.

I trädgården finns uthus och ett nybyggt lusthus, Peter har själv konstruerat och byggt det. Kate målar, hon har varit sjuk och inte lyft en pensel på fem år, men nu har hon kommit igång igen. Det är mer tröttande nu efter sjukdomen, men å andra sidan har hon varit väldigt produktiv tidigare.

– Jag har trettio års måleri ute i ladorna, säger hon.

Hon arbetar också med performance, både här hemma och utomlands. I höst ska hon åka till Isle of Man och recitera Hall Cains bok ”The Manxman”, en uppläsning som tar tre dagar. Tidigare har hon reciterat ”The wuthering heights” av Emily Brontë på kulturhuset Ängeln i Katrineholm.

– När jag läser kommer publiken in, sitter och lyssnar, går ut en stund igen om de vill. Jag är själva installationen.

Abstrakt måleri och nya instrument

Peter målar också – ”ju abstraktare desto bättre” – men bygger dessutom instrument av skrot. Av några platta ölburkar har han gjort en slags skallra, av grenar bygger han enkla stränginstrument, som får ljud av gamla surströmmingsburkar och kakburkar i bleck. Ett nyligen uppfunnet instrument är saxotarren. Han har borrat hål i sidan på en gammal glasfibergitarr, tagit bort banden på gitarrhalsen och satt i en bit av en vattenslang i hålet. Ett munstycke från en saxofon blåser han i, gitarrens resonanslåda skapar ett säreget ljud – det låter lite som en sitar.

– Man kan bygga instrument av vad som helst.
Han har varit med och gjort musik till ett tiotal CD-skivor på utländska bolag.

Samtidsforskare

Peter och Kate vill att konsten ska utmana, inte ställa sig in. De önskar att konsten ska göras oavsett vad betraktaren säger, för sin egen skull, för att bryta ny mark.

– Det blir alltmer kommersiellt, både musik och konst, tycker Peter och Kate håller med:

– Konsten ska vara något man måste göra, vare sig man tjänar på det eller inte. Ingen av oss arbetar med konsten för att bli rika, den är ett behov att uttrycka sig.

Men samtidigt måste man leva, mat, bostad och material kostar pengar.

– En forskarlön vore idealet, för det är just forskare vi är. Konstnärer som forskar i samtiden.

Cecilia Tuohy
Foto: Jan Jonasson