Krans och krona

Enligt en del forskare ska te bryggt av myrten förr ha använts för att förebygga graviditeter. Vid bröllopet skulle kronan av myrten enligt de här teorierna antyda att bruden inte behövde använda sin myrten till barnbegränsning längre. Det var under 1800-talet som myrten blev vanligt i svenska brudkronor, men idag används myrten mycket sällan i kronor.

Symbol för kyskhet

Kronan var en symbol för kyskhet och kan hänga ihop med att jungfru Maria ofta skulpterades med krona. Från 1600-talet och ända fram till 1900-talet skulle bara den ”kyska” bruden bära krona och kallas kronbrud.

”En jungfru prydes med krona och krans, en ärlig änkebrud med dok och kåpa, en kränkt änkebrud bär allenast hufvudkläde utan mössa”, stadgades det i äldre kyrkoskrifter. Mest illa ute var ”de fästmör som hafver före vigningen låtit besofva sig av sina fästmän”. De ”bäre allenast krans med uppbundet hår och svart plätt i nacken”.

Traditionen med kronbrudar levde kvar länge, möjligen ända in i vår tid.
– Jag gifte mig 1965 och var kronbrud, berättar Birgitta från Katrineholm. Min väninna gifte sig samma år och använde inte kyrkans krona. På den tiden var det förstås ingen som kontrollerade saken, min väninna hade säkert kunnat be att få låna kyrkkronan trots att hon inte var ”kronbrud”. Men det tror jag inte ens hon övervägde.

Annan syn på äktenskapet idag

Sara Hökpers är komminister i Katrineholm och provar Stora Malms lilla brudkrona för fotograferingen. Hon berättar att kyrkan inte ställer några frågor om brudens kyskhet nuförtiden.
– Man har inte den synen på äktenskapet längre. Kyrkan är inte heller en sådan maktinstitution idag.

Flera kronor i Katrineholm

Katrineholmsbygdens församling äger flera brudkronor. Stora Malms kyrka, som var huvudkyrka i Katrineholm fram till 1903, har två. Den äldre är smidd av guldsmedsmästare Erik Hackzell i Strängnäs, någon gång mellan 1773 och 1786. Kronan är i förgyllt silver med fem spetsar, slingor och växtornament, änglahuvuden och hängande löv. Den lilla kronan i Stora Malm är gjord av guldsmed Helge Garmland i Katrineholm och den skänktes av Eriksbergs kyrkliga syförening 1956.

De äldre kronorna är ganska tunga. Barn- och ungdomsledaren Marie Oreskovic- Alrixon provar den stora kronan från sent 1700-tal.
– Den är väldigt tung. Sitter den fast med nålar så måste man inte balansera den, men trots det skulle man nog få huvudvärk efter ett tag, tror hon.

Kronorna används sällan

Kyrkvaktmästare Silve Eriksson ansvarar för kronorna och han tycker att det är lite synd att så få frågar efter dem.
– Det ser väldigt fint ut när de sitter på, det vore roligt om fler ville låna dem.

I Julita kyrka finns också två kronor. Den äldre är från 1840 och tillverkad av Gustav Möller, den skänktes av baron Carl Åkerheim till Ebba Löwenheims bröllop. Kronan är i förgyllt silver med olika ädla stenar. Den nyare brudkronan är precis som Stora Malms lilla krona tillverkad av Helge Garmland och skänkt av en syförening – Gimgöls kyrkliga sykrets, 1959.

Stefan Persson-Ekholm är kyrkvaktmästare i Julita. Hans mamma använde kronan 1959, men sedan Stefan anställdes 1985 har kronorna aldrig efterfrågats av något brudpar – förrän i år.

– I augusti ska ett brudpar använda en av kronorna, det är första gången på många år. Det ska bli roligt att de används. Kanske vet folk inte om att de finns och att vi lånar ut dem gratis?

Sara Hökpers och Silve Eriksson tror inte heller att folk vet om att kyrkan har de fina kronorna för utlåning.
– Kyrkan gör inte så mycket reklam för dem.

Cecilia Tuohy
Foto : Jessica Ankarsteen & Cecilia Tuohy