Kärlek, silvertejp och musik

Love & Duct Tape har spelat ihop i tre år, bandet består av sju medlemmar. De gör all musik tillsammans. – Det brukar börja med att någon har en melodislinga i huvudet, sedan bygger vi låten tillsammans, säger Linus Nyman, sångare och Simon Gustafsson, som spelar klarinett och sax.

De har inget skivkontrakt ännu, men har gjort två demos. Att inte ha kontrakt är både bra och dåligt, tycker Linus och Simon. – Vi är ju musiker, inte affärsmän. Om man är signad med ett bolag får man en annan backup, men man måste kanske anpassa sig mer till vad bolaget vill att man ska göra.

Utan skivkontrakt tror de att de är lite friare att göra vad de vill, göra musik som passar dem mer än musik som passar försäljningen. Numera kan man också nå publiken utan skivkontrakt. Spelningen på Water Rats fick de till exempel via Myspace. – The Monto, som håller i klubben, hörde oss på Myspace och tyckte om musiken. De hörde av sig och vi fick själva välja vilket av deras band vi ville vara förband till. Vi valde James Taylor Quartet. Vi tyckte att vår musik passar bra ihop med dem.

The Water Rats Theatre är en ganska liten scen, men med olika band varje kväll. – Det är ett stort steg, men mest i avståndet, tycker Linus. Det kan vara en lika stor chans att spela på Godsmagasinet i Flen som på en klubb i London.

Love & Duct Tape vill inte gärna kategorisera sin musik, men ”pop” är ett begrepp som fungerar. – Det är inte en musikalisk stil, utan ett kulturellt fenomen, så det kan nog passa oss, tycker Linus. – Vi vill inte mura in oss i en viss genre, det finns en röd tråd i musiken ändå, säger Simon.

Cecilia Tuohy
Foto: Kajsa Fogelberg