Årskort Guld SJ reser vidare

– Jag hade inte så mycket att göra när jag gick i pension. Jag åkte runt med SL-trafiken och satt på McDonalds med min dator. Jag ville göra något mer och köpte guldkortet.

Idag har Jan-Erik åkt nattåget från Malmö, det är den bästa sträckan att åka nattåg på tycker han. Spåren är jämna och man kan ligga still i sängen. Värre är det på sträckan Söderhamn – Sundsvall där vagnen kränger fram och tillbaka och man får spjärna emot i sin koj för att inte ramla ur.
Efter tågbyte i Stockholm åt han frukost i Katrineholm innan han for tillbaka en bit, till Flen.
– Det är flera delar i resandet. Själva åkandet är en, en annan att kommunicera med andra tågintresserade via nätet. Jag försöker också hjälpa till med att förbättra stationerna och servicen. Den delen, att försöka hjälpa till att förbättra, har växt fram under de här åren.

Rena stationer viktigt

Om Jan-Erik ser en skräpig eller nedklottrad station tar han bilder och dokumenterar. Han mailar till kommunen, näringslivet och lokaltidningen och tipsar om bristerna. Har inget hänt på några månader tar han nya bilder och ny kontakt. Både Haninges station – Jan-Eriks hemstation – och Norrköpings central har fräschats upp, bland annat på grund av Jan-Eriks påtryckningar.
– Som gammal chef är jag van vid att driva på för förbättringar. Men samtidigt får det inte bli ett mode i att klaga på SJ. Ibland tycker jag att de blir lite av en slagpåse.

Det viktigaste är att stationerna är rena, menar Jan-Erik. En stökig och skräpig miljö gör att fler skräpar ned – en nedklottrad vägg inbjuder till mer klotter.
– Katrineholms station är mycket välskött. Det är städat och det finns fina blommor. Personalen är oerhört professionell. Någon från SJ går ut och möter varje tåg, det tyder på ett intresse för tågen. Det sker inte alls på alla stationer. Vingåker har också en vacker station med trevlig kiosk, men i Flen är bangården skräpig med gräs och växtlighet.

Varberg bästa resmålet

Jan-Eriks bästa resmål är Varberg. Resan med X2000 tar tre timmar till Göteborg, sedan tar anslutningen ned till Varberg ungefär en halvtimme. I somras åkte han ofta dit för att bada, han har fyra timmar på stranden mellan tågen. Han tycker att hela Halland känns mycket välskött, välfungerade, prydligt och trevligt. Han åker mer sällan till Blekinge och Karlskrona, det är för dåliga förbindelser dit. Ibland åker han bara iväg för att äta lunch – då blir det Norrköping, Gävle eller Katrineholm.

En vanlig resdag startar Jan-Erik vid 5-tiden på morgonen. Han tar tidiga pendeln från Haninge in till Stockholms central, tillsammans med folk som börjar tidigt, städare, snickare och spärrvakter.
– Ibland känns det lite absurt. Jag ska till tåget och äta en räkmacka, de ska iväg och jobba i ottan.

Snart är Jan-Eriks andra guldkortsår slut och kommer han inte på något annat att göra blir det nog ett tredje år på tågen.
– Jo, det blir det antagligen, ler han och vandrar ned till Flens station, där han ska ta det första tåget som kommer, antingen åt det ena eller det andra hållet.

Cecilia Tuohy
Foto: Jan Jonasson

Följ Jan-Eriks blogg Årskort Guld SJ på arskortguldsj.wordpress.com