Filip på Wado world cup i Nagoya

Måndagen den nionde augusti startade min resa till Japan. Vid sju på kvällen skulle planet gå från Arlanda och vi skulle mellanlanda i Peking efter åtta och en halv timmes flygresa. Efter mellanlandningen på ytterligare sju timmar så lyfte äntligen planet som skulle ta oss till Japan. Vi kom fram till Nagoya klockan 21:10 japansk tid. Sju timmars tidsskillnad mot Sverige.

Varmt och vänligt

Det första som slog oss när vi kom ut från hotellet morgonen därpå var hur varmt och fuktigt det var i luften. Men staden var helt otroligt häftig! Människor överallt. Stora skyskrapor, upphöjda gångbroar istället för övergångsställ och framförallt var människorna otroligt hjälpsamma och trevliga.

Vi fördrev dagen med att vara ute och se de flesta av sevärdheterna. Bland annat Nagoya slott, ett buddhistiskt tempel och den stora marknaden intill templet. Vi gick även till ”huvudhotellet” för tävlingen där registreringen ägde rum. Där fick vi nummerlappar, starttider, information och lottning. Efter det avnjöts middag på en japank restaurang och vi gick sedan till hotellet för att sova. Allt för att komma in i den nya dygnsrytmen.

På torsdagen gick vi till en gymnastiksal för att träna/stretcha lite. Det var väldigt skönt, trots värmen, då alla fortfarande var stela efter flygresan och gårdagens aktiviteter. Efter det gick vi ut och åt och gick till shoppingcentret. Det var helt enormt med precis allt man kunde tänka sig att köpa. Efter att ha spenderat några timmar där så var det dags att varva ned och sova på hotellet.

Dagen innan tävlingen så var domaren i sällskapet på introduktion medan coachen gick på coachmöte. Så jag och Helena, som var den andra tävlingsdeltagaren från Sverige, slappade på hotellet för att ladda upp inför tävlingsdagen. Det var denna kväll som vi lyckades hitta en helt fantastisk sushi-resturang som besöktes många gånger under resten av resan.

Tävlingsdags

Lördagen den 14 augusti var det dags att tävla i Wado World Cup. Tävlingen skulle starta klockan 10:00 med fighting och jag var laddad till tusen. Efter att ha vunnit de två inledande omgångarna så var jag i kvartsfinal med chans att ta bronsmedalj. I kvartsfinalen mötte jag en otroligt duktig kille från Ryssland. Han var både längre och tyngre än jag och därför var det svårt för mig att vara offensiv. Jag förlorade snöpligt med 1-0 vilket betydde att jag hamnade precis utanför pallen i den disciplinen. Det kändes surt. Men jag laddade om och var istället lika taggad till att köra kata. Jag lyckades även där gå vidare i de två inledande omgångarna vilket betydde kvartsfinal, mot Spanien. Efter att ha utfört en lång och stark kata så vann jag den matchen med 5-0 i domarröster vilket betydde att jag skulle gå semifinal mot Japan under söndagen.

Helena lyckades också ta sig till kvartsfinal men där tog det stopp för henne då hon förlorade med 3-2 mot Schweiz. Sammanfattningsvis så var jag garanterad ett brons redan under den första tävlingsdagen. Efter tävlingen gick vi och åt för att sedan gå hem till hotellet och ladda för fortsatt tävling under söndagen.

Dags för seminfinal

Klockan 10:30 på söndagen var det dags för min semifinal att starta. Jag skulle möta Japan och var återigen taggad till tusen långt innan det var dags för mig att tävla. Efter uppvärmningen var det dags för en inmarsch för söndagens tävlande och vi fick lyssna på ett invigningstal av Yoshito Kondo, ordförande för Japanska Wadokai. Talet lyckades dock dra ut lite på tiden, så jag var tvungen att värma upp ytterligare några minuter och sedan var det dags för semifinal.

Jag var otroligt nöjd med katan jag utförde, men tyvärr så var japanen helt enkelt för bra vilket resulterade i förlust för mig. Japanen gick vidare och vann sedan hela klassen. Men min prestation resulterade i ett brons, Sveriges enda medalj och jag fick sedan veta att detta var första gången som Wado-VM arrangerades för juniorer samtidigt som för seniorer. Sammanfattningen från tävlingen innehåller alltså en bronsmedalj i Kata juniorer 16-17 år.

Träningsseminarium

På måndagen var vi på ett träningsseminarium som leddes av Arakawa sensei från Japan med inte mindre än 9:e dan. Seminariet var tre timmar långt och mycket lärorikt.

Sedan var det gradering för de två som inte tävlade. Båda presterade mycket bra och fick sina grader, 6:e respektive 2:a dan. Sista kvällen så gick vi ut och åt och hade trevligt i allmänhet. Hemresan dagen efter gick bra och när jag nu ser tillbaka på resan så var den helt fantastisk!

Slutligen vill jag tacka mina sponsorer som gjort denna resa möjlig. Katrineholms kommun, Specsavers Optik och slutligen Friskhuset. Som tidigare sagts, utan er hjälp hade inte resan blivit av. Jag vill också tacka min tränare Tobias Sederström för all hjälp och uppladdning inför tävlingen.

Text och foto: Filip Knutsson