Semesterförfall

Inte ens svältande avkommor får mig att missa minsta spricka i molntäcket under båtsemestern. När solen skiner dör bullmamman. Skogaholmslimpa samtliga soltimmar.

Det är en del i semesterförfallet, avsaknaden av lunch värd namnet. En annan del är frosseriet efter solens nedgång. Grillat, grillat, grillat. Man tittar upp ur ruffen och klipporna har förvandlats till apberg. Överallt sitter hungriga karlar hukandes över sina grillar, viftandes med grilltänger och pilsner. Det osar grillolja och glaze från Arholma till Skanör.

Det är svensk sommarkväll och det är nu alla dietister kan gå i ide. Crème fraiche, fetaost, vitlöksbröd, brieost, aioli, chips, Corona och mer fettsprängd entrecote. Ostbrickor, vin och choklad tills hängröven når knävecken, armarna är bortdomnade och fuck you tallriksmodellen. Det råder semesterförfall och det är så skönt! Vi får svettas bearnaise, rapa grillchips och bara koppla av. Vi gör det så bra, för vi behöver det så väl.

Vi behöver servera kanelbullar till lunch. Vi behöver ligga i timmar och lapa sol och dregla M&M:s. Vi behöver låta DVD:n natta barnen.

Vi behöver förfalla. För plötsligt är det över. Vips så ska vi arbeta, hämta och lämna på dagis, hålla glosförhör, ångkoka grönsaker, gå på föräldramöten, kamma löss, banta och ta trapporna istället för hissen. I ett helt år. Vi vet om det. Vi vet att vi har semestern på oss att hemfalla åt matmissbruk och alla andra lustar vi förtryckt och dämt upp under året. Vi äter mer, vi dricker mer och vi ligger mer. Just för att vi plötsligt kan, får och hinner. Hej, vi traskar till och med, helt bekymmerslöst, runt i neonfärgade skor av gummi. Inte ens något som kallas Foppatoffel rubbar våra cirklar.

Ja, ja, visst, jag generaliserar. Jag vet att det finns människor som motionerar, letar E-nummer, vägrar välja bort platåpumpsen och bannlyser Nintendo DS även under semesterveckorna. Grattis till er, verkligen, jag menar det. Men jag vägrar i alla fall att skämmas eller hämmas. Jag fortsätter låta barnen trötta ut sig i ett par simpuffar under dagen så jag i lugn och ro under småtimmarna får pussa på karl’n, falla i bearnaisekoma och småberusad sitta på ankarlinan och plaska under månen.

För tja, kära ni, nu är den här, hösten. Och oavsett vad ni pysslat med under semestern, så hoppas jag att ni gjorde det för att ni ville och behövde det. Inte för att ni var tvungna, utan för att ni behövde det. För det är helt i sin ordning, tycker jag, att låta halvruttna vindskivor vara. Lite tjockare, men brun som fan, och lycklig!