Kajrocken 2010

– I år var det 85% lokala band, säger Niklas Jonsson från Studiefrämjandet, som tillsammans med kulturföreningarna UAK och Festivus arrangerade årets Kajrock.

Kajrocken 2010 var nästan dubbelt så stor som tidigare år. Från två scener spelade nitton band och festivalen var flyttad till ängen mittemot SKF. Den stora scenen hade rejält med plats för banden och arrangörerna hade satsat mycket på ljus och ljud. – Det är betydligt mer festivalkänsla, tidigare kändes det mer som en skolspelning, tycker Niklas Jonsson.

Banden visade stort intresse för att vara med på Kajrocken. Arrangörerna fick in mängder av demos från band som ville vara med. Panterass, De lyckliga kompisarna, Centicore, Killin Allan, Love and duct tape och Dödsdemokraterna var några av de utvalda banden som tillsammans lockade nästan 2000 katrineholmare. – Är man musikintresserad är det självklart att komma hit och stanna hela kvällen, det är kul att höra lite andra band, säger Pontus Hammar, som mest var där för att se sina kompisar i Ninnuam.

Han är där med kompisen Wilhelm Björn som tycker att det är en bra avslutning på katrineholmsveckan att gå på festival. – Det är kul att se lokala band visa upp sig.

Panterass körde sex låtar och spelade i ungefär en halvtimme. Ralle är basist och sångare i Panterass och tycker att det är riktigt kul att spela på festivaler som Kajrocken. – Att folk samlas och musiken hittar hem i Katrineholm är det bästa, tycker han.

Kajrocken har flyttat flera gånger. Från lastkajen vid Inferno, till gamla Palladium, därifrån till Stadsparken och nu till gräsmattan mittemot SKF på Fredsgatan 2, för varje år har festivalen växt. Nästa år kanske det blir en tvådagarsfest, men Nicklas Jonsson vill inte lova något. – Vi lovar bara att det inte blir sämre, säger han och ler hemlighetsfullt.

Text och foto: Mattias Winther