Allt är politik

Camilla Anglemark om:

Sommarens prinsessbröllop
Jag är absolut inte rojalist och jag tycker att det är märkligt att man kan födas in i ett uppdrag. Men självklart önskar jag dem all lycka. Jag har fått en inbjudan till en mot­tagning dagen före vigseln och funderar fortfarande på om jag ska åka eller inte. Jag får ju erkänna att jag är nyfiken.

Kommunsammanslagning av Vingåker och Katrineholm?
Det blir en folkomröstning i samband med valet i höst, där frågan kommer att handla om kommunförstoring. Partiet har inte tagit ställning än. Min personliga åsikt är att Vingåker ska vara en egen kommun.

– Allt är politik, säger Camilla Anglemark, vad man än engagerar sig i – att få en bättre lekplats till exempel, är politik. Själv har hon alltid varit samhällsintresserad, ända sedan hon kunde börja följa med i nyheterna.

Hon föddes 1968 – revolternas år. Hemma pratade man mycket politik och för hennes styvfar var solidaritet med tredje världen viktigt. Både styvpappan och Camillas mamma hade drog- och alkoholproblem och tidvis var det mycket stökigt hemma, när Camilla växte upp. Hon tycker att hon lärt sig mycket av sin uppväxt. Hon vet hur det är att komma från samhällets skuggsida.
– Jag har inte haft någon gräddfil in i politiken.

Styvfadern knivhöggs till döds 1986 och mamman kom aldrig på fötter efter det. Men Camilla minns hemmet som mycket kärleksfullt.
– I de goda stunderna pratade vi mycket i familjen och det var högt i tak. Det fanns plats för allas åsikter. Demokrati var viktigt, vi hade familjeråd och alla skulle få säga sitt. Jag tror att min uppväxt påverkade mig i att välja Socialdemokraterna som mitt parti, jag känner mig hemma där.

Ledarskapsutbildningar

Efter gymnasiet började hon som många andra Vingåkersbor på Ljungströms konfektionsfabrik och hemma sade man till henne att hon måste gå med i facket.
– Varje dag frågade pappa ”har du gått med i facket än”? Det var så viktigt att man solidariserade sig och gick med i facket. Jag tycker att uppdelningen mellan A-kassa och fack är helt fel.

Senare gick Camilla olika ledarskapsutbildningar och kurser. Hon gick på arbetar­rörelsens folkhögskola Brunnsvik på en kurs som hette ”Framtidens folkbildare” och jobbade sedan för Coompanion, ett utvecklingsföretag som hjälper andra att starta kooperativ. 2002 engagerade hon sig på allvar i politiken.
– Jag frågade mig själv: ”varför sitter jag bara hemma och diskuterar med kompisar och familjen?” Jag älskar Vingåker, jag tycker att det är en fantastisk ort. Jag började inte med politik för att egentligen förändra något, utan mer för att utveckla det som redan fanns.

Hon tycker att hon blivit bra bemött i politiken. Av och till har mötet med media och allmänhet inte alltid varit positivt.
– Som kvinna i politiken får jag andra frågor än männen skulle få. Man frågar mig vem som lagar maten hemma och skriver om mina kläder på ett sätt som man inte skriver om manliga politiker. Ibland undrar jag också om allmänheten vill ha politiker som aldrig törs fatta ett obekvämt beslut.

Många företagsbesök

2006 bildades näringslivsnämnden i Vingåkers kommun. Camilla menar att ett bra företagsklimat är nödvändigt för att få folk att stanna i Vingåker – och att flytta dit.
– Utan jobb så spelar det ingen roll hur fina parker vi erbjuder, det måste finnas arbetstillfällen.

Camilla och kommunens näringslivs­sekreterare Gunilla Malm besökte massor av företag, arbetade för att skapa mötesplatser för skolan och företagen.
– Inte för att alla skolelever ska bli före­tagare, men för att ta tillvara ungas entreprenörsvilja.
– Att lyssna är viktigt, men att bara lyssna utan åtgärder är inte så meningsfullt, menar hon.
– Företagarna ville till exempel veta mer om import och export. Då ordnade vi föreläsningar om det, ibland hade de förslag på sådant som kunde förenklas, då försökte vi möta det.

Arbetet i nämnden har gett resultat. I maj släpptes Svenskt näringslivs lista ”Lokalt företagsklimat”, där Vingåker klättrat 77 placeringar sedan förra året, från plats 236 till plats 159.
– Det är så kul, kommenterar Camilla, det visar att även en s-styrd kommun kan vara företagsvänlig. Annars är den vanliga bilden att Socialdemokraterna inte är duktiga på den biten, men det kan vi visst vara.

Vad är det goda samhället?

– Det är ett samhälle med jämlikhet och jämställdhet. Jag oroas av dagens riks­politik, som jag tycker leder tillbaka till ett klassamhälle där de som redan har det hyfsat får det bättre, men andra drabbas hårt. Många har hamnat ute i kylan. Kanske är det barnen som drabbas mest av utanförskapet. Jag märker att folk är rädda. ”Vad händer om jag blir arbetslös” frågar de sig.
Hon vill inte gärna tala om fattigdom i Sverige, hon menar att vi inte sett den riktigt hårresande fattigdomen, åtminstone inte i modern tid här.
– Jag var i Bryssel i jobbet, och gick man bara runt hörnet på de fina hotellen satt kvinnor från de gamla belgiska kolonierna och tiggde med sina spädbarn. Det får inte vara så att vinstintresset i till exempel vårdföretagen skapar klasskillnader, att den som kan betala får förtur till sjukvård.

Vad är den stora utmaningen i Vingåker?

– Att vända den negativa befolkningstrenden, att få folk att flytta hit. Förra året föddes bara 65 barn i hela kommunen. Det räcker inte. Kommunfullmäktige har gett alla nämnder och kommunstyrelsen i uppdrag att försöka vända den här trenden.

Vilka är dina politiska förebilder?

– Anna Lindh var en. Hon lyckades vara professionell och människa på en gång. Andra förebilder är alla de som går på möten, kokar kaffe, engagerar sig, de jag möter i föreningshuset på kvällarna.

Vad är bäst med Alliansens politik? (Camilla företräder Socialdemokraterna)

– Här i Vingåker har Moderaterna förstått vikten av samarbete. Vi tycker olika i många frågor, men de tar ekonomiskt ansvar och har samarbetsvilja.

Cecilia Tuohy
Foto: Jan Jonasson