Skratta som en levnadsglad gås. Är inte det härligt? För mig är en levnadsglad gås det ultimata stadiet, den högsta nivån på lyckoskalan. Det går inte att höja ribban mer, huvudet slår i taket! Det låter så härligt. Att vara en levnadsglad gås. Lite rund, klumpig och ful. Kanske jävligt dum. På ett sätt som snuddar vid öppen mun så det droppar saliv från mungipan. Men. Vad spelar det för roll? En levnadsglad gås har inga bekymmer, inga begär, inga krav. Så! Nästa gång ni frågar hur jag mår: om jag svarar ”som en levnadsglad gås”. Då är jag i hamn. Då dansar jag på moln.