När jag loggar in här gör jag det i ett försök att skriva något seriöst. Något som jag faktiskt kan se tillbaka på, läsa igen och långsamt viska ”det där var inte så dumt”. Istället stör jag mig på en blåsa som har bosatt sig i min mun. Jag känner med tungan, stryker den försiktigt över såret. Och smärtan sticker i hela huvudet. Det svider, gör förbannat ont. Jag har ofta blåsor, biter mig själv i munnen. Mina tänder gör inte sitt jobb, skadar nästan mer än de tuggar. Vad är grejen med det? Ska inte ett par tänder kunna hålla sig borta, sluta skada sin ägare. Det är ju idiotiskt: tänderna har ju bara en uppgift. Tugga maten. Ska det vara så svårt? Jag känner med tungan igen. Den här blåsan sitter kvar i tre dagar till. Hur jag vet det? Jag är lite av en expert på blåsor. Det har blivit så med åren, av all erfarenhet. För jag har ett par värdelösa tänder. Så värdelösa att jag vill ta in gaddarna på mitt kontor, titta lite ledsamt på dem innan jag harklar mig och säger ”att vi gemensamt på den här firman har kommit fram till att låta er gå”.